Efter flera dagar med goda fångster och upplevelser kommer ögonblicket som har bränt sig fast i minnet. Sikten är god. Två fina torskar på 8 och 10 kg hänger redan i våra fångstbojar.
Av Simen Wilberg
Vi skymtar några skuggor långt där nere. I det fria vattnet. En stor grupp torskar simmar i cirklar. Vi ser konturerna av torskryggarna. De är stora.
Vi andas. Ett. Två. Tre. Sedan stannar tiden.
Lugnt sjunker vi ner i det blå. Vi ger inte ifrån oss ett ljud. Inte en luftbubbla släpps ut. Vi ska inte skrämma fisken. När vi passerar 10 meter sprider fiskarna ut sig. Jag siktar in mig på den som har bäst skottläge, men håller inne skottet. Sjunker närmare. Vänta. Den bredvid är större. Siktar. Väntar. Sjunker närmare.
Jag är på 15 meters djup nu. Fiskarna är inte längre under mig. De är runt omkring mig. Precis innan jag ska avfyra ser jag en stor ljus torskbuk. Där är den. Den största i stimmet. Den är skygg och håller sig på avstånd.
Två lugna bentag. Inga plötsliga rörelser nu. Jag glider närmare. Torsken är vaksam och vänder sig bort. Nu har ögonblicket kommit. Jag glider in på skotthåll och siktar in mig på det köttiga området i nackpartiet på torsken. På det här avståndet kommer pilen inte att gå genom det massiva torskehuvudet.
Harpunpilen träffar där den ska. Fisken störtar mot djupet. Jag simmar mot ytan. Fångstlinan susar genom händerna.
Jag drar lugnt fisken mot ytan innan jag dyker ner och hämtar den på 10 meters djup. Fisken är säkrad.
18 kg, vilken känsla!
Tack till havet.
Och tack till @freedivingnorway som var med och förevigade detta ögonblick.