Tidig sommar i norr bjöd på sådär sikt, stark ström och en fin portion havskatt i matkassen. Den lilla grå ”dinosaurien” är en sällsynt fångst för oss rogalänningar, och få av oss hade erfarenhet av den här fiskens beteende. Vi gav oss ut på jakt efter delikatessen med skräckblandad förtjusning.
Juni 2019
Tjockt skinn och mycket ben gjorde det extra viktigt att harpunera med tillräcklig kraft i pilen för att få hullingen helt igenom. En utmaning när fisken vanligtvis ligger stilla på stenbotten. Vi upptäckte snabbt att havskatten blir otroligt arg och stark när den försvarar sig. Den är seglivad och bits! Ibland verkade den nästan odödlig.. Det var säkrast att ta fisken i land för att avliva den.
”Ofisken” som folk inte ville ha är i dag en eftertraktad kulinarisk delikatess. Den är fast i köttet och ger oss därför många möjligheter i köket. Den tål att skäras i strimlor och bitar och kan wokas tillsammans med grönsaker, kryddor och kryddsåser. Havskatt kan stekas, och på grillen är den enkel att hantera. (NDLA )
Enligt Havforskningsinstituttet minskar beståndet av grå havskatt något, så innebörden i råden till fridykare och andra fiskare är huvudsakligen: ta inte mer än du behöver till din egen gryta, och om du fångar ett litet exemplar är det en fördel om du låter det leva lite längre :-)
”Fult vacker” är kanske ett uttryck som passar den här fisken? En enorm käft och avskräckande tandrad, men samtidigt evolutionärt helt perfekt. Anpassad till sin tuffa omgivning är havskatten en överlevare. Respekt för en fisk som knaprar på krabbor och sjöborrar och skiter taggar, samtidigt som den smakar så gott! Tack för de goda måltiderna, herr Havskatt, och lyckliga oss som får smaka Krzysztofs traditionella fisksoppa på våra årliga dykturer längs norska kusten :-)
Tack för en stenhård tur, Gregor, Krzysztof och Krister!
Hälsningar Christine