Trodde du att fridykning bara är för killar? Långt därifrån! Vi blir allt fler fridykningsdamer längs Norges kust. Kan det vara så att Rogaland har landets tätaste sjöjungfrubestånd?
Med en bra fridykningsdräkt kan du hoppa i havet året runt, oavsett om du är fotograf, undervattensjägare, miljökämpe, marinbiolog eller nyfiken på livet i havet. Här i Rogaland har vi turen att ha nära till vattenbrynet och kan välja bland många vackra och varierande undervattenslandskap. Häng med! På bildkollaget kan du se dessa lokala sjöjungfrur i aktion: Elisabeth Tønnessen, Kersti Kesper, Anita Andersen, Céline Bjerga, Lidija Vukic, Renate Heimark, Rebekka Bø Rolfsen, Ingjerd H. Haarstad, Liv Elise Skjørestad. Med mig själv är vi tio! Friluftslivet under vatten har plats för dig också.
För inspiration: Undervattensflickor i Norge (Fb), @jentersomfridykker, @articdivingchicas.
Om du undrar om det finns en fridykningsklubb i närheten av dig kan du fråga via Fridykarforumet på FB.
Hälsningar Christine
Fotografering och dykning vid skeppsvrak med Aleksander Nordahl, Ørjan Dyrnes, Helge Løvskar och Peder Martinini
Norge, Rogaland, grottor nära Hellestø-stranden
Äldre artiklar och videor
Resebrev från Tromsø i början av juni 2019.
Tidig sommar i norr bjöd på sådär sikt, stark ström och en rejäl portion havskatt i matkassen. Den lilla grå ”dinosaurien” är en sällsynt fångst för oss rogalänningar, och få av oss hade erfarenhet av den här fiskens beteende. Vi gav oss ut på jakt efter delikatessen med skräckblandad förtjusning.
Tjockt skinn och många ben gjorde det extra viktigt att harpunera med tillräcklig kraft i pilen för att få haken helt igenom. En utmaning när fisken för det mesta ligger stilla på stenbotten. Vi upptäckte snabbt att havskatten blir otroligt arg och stark när den försvarar sig. Den är seglivad och bits! Ibland verkade den nästan odödlig.. Det var säkrast att ta fisken i land för att avliva den.
”Ofisken” som folk inte ville ha är i dag en eftertraktad kulinarisk delikatess. Den är fast i köttet och ger oss därför många möjligheter i köket. Den tål att skäras i strimlor och bitar och kan stekas i wok tillsammans med grönsaker, kryddor och kryddsåser. Havskatt kan stekas, och på grillen är den enkel att hantera. (NDLA )
Enligt Havforskningsinstituttet minskar beståndet av grå havskatt något, så rådet till fridykare och andra fiskare är i huvudsak: ta inte mer än du behöver till din egen gryta, och om du fångar ett litet exemplar är det en fördel om du låter det leva lite längre :-)
”Fult vacker” är kanske ett uttryck som passar den här fisken? En enorm käft och avskräckande tandrad, men samtidigt evolutionärt helt perfekt. Anpassad till sina tuffa omgivningar är havskatten en överlevare. Respekt för en fisk som knaprar krabbor, sjöborrar och skrubbar taggar, och samtidigt smakar så gott! Tack för de goda måltiderna, herr Havskatt, och lyckliga vi som får smaka Krzysztofs traditionella fisksoppa på våra årliga dykresor längs norska kusten :-)
Tack för en kanonresa, Gregor, Krzysztof och Krister!
Hälsningar Christine
HÖJDPUNKTER FRÅN FRILUFTSLIVET UNDER VATTEN 2017
En film utan ett enda harpunskott. Jag tog med mig ”narcissistpinnen” och filmade några av mina lyckligaste stunder i vattnet. Minstingen tyckte att jag hade valt överdrivet sorglig musik, men för mig återspeglar den en härlig stämning som fyller huvudet och kroppen när jag dyker. Jag och fiskekajaken har haft några fina turer under lediga dagar. Den ger mig en stor jaktradie, är omöjlig att välta och jag kan hoppa i vattnet och klättra ombord igen på djupt vatten. Kajaken sjunker aldrig och ersätter dykbojen minst lika bra. Kom ihåg en väl synlig flagga ombord. När vädret är fint och tiden räcker till är det dags att gå i land på holmar och fridfulla stränder. En ovärderlig paus från allt oväsen inne i staden. Rekommenderas!
”Dyker du ensam?! Är inte det farligt då?” Ja, jag dyker ofta ensam och ja, det kan vara farligt att dyka om jag är dumdristig. Enligt min mening är man alltid ensam i sitt dykande, oavsett om en parkamrat finns i närheten. När vi jagar med harpun håller vi ju gott avstånd från varandra. Om någon av oss svimmar fylls lungorna snabbt med vatten och du sjunker till botten. Då finns ingen flytkraft, och det skulle ta så många minuter innan parkamraten lyckades dra upp dig till ytan att man redan är långt på väg in på de eviga jaktmarkerna.. Obehagligt att tänka på, men viktigt att komma ihåg så att man tar ansvar för sig själv vid varje dyk och inte låter sällskapet med en parkamrat ge en falsk trygghet. Det är alltid frestande att pressa sig lite extra när den stora troféfisken simmar förbi och du egentligen borde gå upp efter luft. Jag hoppas att 2018 bjuder alla fridykare på bara trygga turer i kelpskogen. Jag håller också tummarna för att båtförare blir klokare och får skarpare syn.. Håll er säkra, alla dykkompisar!
Tack för det gamla året och gott nytt år.
Hälsningar Christine
ENGLØYA!
FISKELYCKA I KRISTIANSUND
På tur med Krzysztof Klimas, Krzysztof Gregor, Jacek Dykta, Krister Austarheim och Amund Lundvall våren 2015 och 2016
”Dyk inte, dyk inte”, får vi besked om när vi har kommit norrut. Va!!? Dykteknik, förbättring av dyktider – det är ju att gå ner och hålla andan som vi har övat på!! ”.., nej, vänta bara, vänta bara – vid ytan”, säger vår lokala guide Ørjan Dyrnes. Experten, och flerfaldig mästare inom undervattensjakt, har kommit förbi rorbun för att ge oss goda tips. Han tar också med oss i båten på en rundtur i Kristiansunds skärgård för att pröva fiskelyckan vid grynnor och holmar. Området är ett paradis för fiske, men kanske är platsens ”hetaste ställe” för undervattensjakt det djupa sundet en timmes bilresa längre norrut. Här, under bron, bor de stora fiskarna.
Så fort vi simmar fram till bropelarna syns vita skuggor under oss. Fisken kommer upp mot ytan för att äta, och kanske är den också lite nyfiken på oss. Den ljusa skäggtömen avslöjar vem det är som kommer lodrätt upp ur djupet. Vi som kommer från lyrans land på sydvästkusten är vana vid måttligt stora fiskar med snabba, kvicka stjärtslag. Det vi ser i dag är däremot långsamma, tunga kolosser som inte verkar vara vana vid att akta sig för fiender. Stortorsken ser orädd ut när den glider förbi under oss, innan den sjunker ner igen efter ett snabbt hugg in i sejstimmet.
Det är nu vi ska vänta. Vänta på att en av ”ubåtarna” kommer tillräckligt nära för att kunna träffas från ytan, och att undervattensjägaren befinner sig i fiskens döda vinkel – rakt ovanför det breda huvudet. Om du träffar rätt och fisken dör omedelbart slipper du att fisken sprattlar och skrämmer bort resten av familjen..
Ändå lät jag mig frestas att dyka ner, det sker nästan på autopilot – MÅSTE bara ner och titta lite – och vips! Borta.. Nu förstår jag vad Ørjan menade. Jag är upptäckt och mina avsikter är avslöjade. Torsken kommer inte tillbaka efter en snabb rundtur, som lyran ofta gör. Det är bara att paddla vidare till nästa pelare och försöka igen där. Läxa lärd..
Jag styr in mot mitten av sundet. Under bron växer det lyckligtvis kluster av blåmusslor som man kan nypa fast sig i och få en andningspaus efter en simtur i stark ström. Det blir ett litet dyk ändå. Jag följer efter en torsk som har börjat dyka nedåt. Utan plask sjunker jag ner över torsken och kan sätta pilen i huvudet. Äntligen fiskelycka! Och för första gången upplever jag att fångsten i linans ände drar mig vidare nedåt!
Lokala fiskare dyker upp när fångsten bärs i land – ”Jävligt fin fisk!”. Vi tar det som en komplimang och hoppas att fångsten smakar lika gott som den ser ut :-) Friluftslivet under vatten är toppen! Både reskamrater och likasinnade som vi träffar på resor är generösa själar som gärna delar med sig av sina bästa fisketips och gläds åt varandras fångst. Fiskfrälsta är verkligen fina människor!
ALTA, STOREKORSNES, AUGUSTI 2014
Norrut för att hitta storfisken och kungskrabban. Bortkastad resa? Tja, det är möjligt att vi var lite väl kaxiga när vi förbeställde ett extra kolli för att få med oss all fångst hem..
Alta Rent-a-Wreck lånade ut en bil med ”charm”, och i lätt koloxidrus gick färden till Kvalsund (mycket bleka och stark ström), för att plocka hjortron vid Sennaland och vidare ända till Nordkap. Vi stannade vid Porsangerfjorden i hopp om att hitta trollkrabba. Delikatessen kan hittas på grunt vatten i Finnmarks fyra huvudfjordar under den varmaste årstiden. Nästa gång måste vi fråga Ørjan Dyrnes kompis om han kan vara vår guide..
Fisken håller till djupt i norr. Alldeles för djupt för att nå den med harpun, visade det sig. Två dyk per dag och minimal fångst. Vi hoppades hitta fin torsk som hade kommit in mot land för att äta upp sig på borstmask inför vintern. En fin fisk togs – med händerna! En oförskräckt och slö torsk kom för nära Krister och drogs upp till ytan i stjärten. Trots alla guldtips från lokalbefolkningen om att ”queita, ho ligg nu rett der ute og venta” kom vi tomhänta hem.
Bekanta hade nyligen sett val, och enligt dem låg storfisken vettskrämd på botten med dålig aptit. Det blev grillmat till middag; valkött från lanthandeln i Karasjok smakade utmärkt!
Vi var tvungna att ge oss ut med båt för att få fångst. Ingen stortorsk, men i gengäld MASSOR av långa, lubb, sej och lyr! Civil olydnad brukar inte vara min stil. Med ett enda undantag: fisk i bagaget ;-)
Tack för resan, Amund Lundvall, Krister Austarheim, Krzysztof Klimas och Krzysztof Gregor!
RESOR SOM HAR VARIT..
STEIGEN – juni 2013
..som hjälpare på en fridykningskurs för invånare på Leines.
”Innerfilén” i Lofotenområdet, enligt kursarrangören Ommund Stokka. Han hade rätt. Vilken fantastisk natur!! Jag bifogar ett litet urval av de många bilder jag tog under tre hektiska kursdagar.
Det blev tyvärr lite tid för undervattensjakt, så den här platsen förblir ett outforskat område som jag gärna vill återvända till!
LITE VIDEO
Hej alla kända och okända dykkompisar!
Jag heter Christine, är 45 år (tiden flyger verkligen! ) och är en av Stavangers ivriga undervattensjägare.
För mig innebär fridykning att leva med samma fascination för undervattensvärlden som jag hade som barn. Jag var nog badvakternas skräck i bassängen varje lördag, hade närmast permanenta avtryck efter simglasögonen under sommarloven och växte upp i en familj som lärde mig glädjen i att skörda ur naturen. De mest magiska ögonblicken var nog när jag fick följa med farfar och hämta garn. Spänningen, förväntan – blir det någon fångst i dag? Så fint det var att hänga över båtrelingen och titta ner i vattnet. Undervattensjakt – vilken perfekt kombination av alla fantastiska upplevelser!! Tänk om jag bara hade upptäckt den här sporten tidigare! För sex år sedan dök en vuxen kvinna upp på en fridykningskurs, i en nyinköpt våtdräkt och med längtan efter vattnet...
Friluftslivet under vatten bad mig dela min dykkelycka med er genom bilder och reseberättelser. Vilket hedersamt uppdrag! Välkommen till min blogg :-)
Något havsdäggdjur blir jag aldrig. Åtminstone inte om det mäts i tid och djupmeter. Den före detta rökaren måste ta astmamedicin varje dag, och det begränsar nog uthålligheten. I stället kan jag väl säga att jag är ganska bra på teknik, jag tryckutjämnar utan att hålla för näsan och är synnerligen bekväm i vattnet – oavsett väder :-)
Jag tycker att Simon Krüger svarar klokt när folk frågar hur länge han kan hålla andan; jag håller andan tillräckligt länge och dyker tillräckligt djupt för att fånga fisk.
Lyckligtvis är jag ingen troféjägare. Tävlandet blev jag klar med efter en ung karriär som medeldistanslöpare. Hur som helst känns det som om jag redan har vunnit förstapriset:-) Jag bor nära kusten, harpunfiske är tillåtet, min man är en generös och tålmodig landkrabba – och Friluftslivet under vatten finns!
