Av: René Petterson
För: Frivannsliv
De flesta dykare känner till skillnaden mellan en skaldräkt och en neopren-dräkt, på samma sätt som de flesta har hört skaldräkter benämnas trilaminat- eller nylondräkter. Därefter tar det stopp för många, och de flesta ägnar mycket lite uppmärksamhet åt den underliggande information som ofta dyker upp. Lyckligtvis är det inte särskilt viktigt för dykare att veta så mycket mer om detta, men det kan vara användbart när du ska välja en ny torrdräkt eller om du själv ska felsöka läckor eller utföra reparationer.
Den här artikeln kommer huvudsakligen att handla om skaldräkter och, när det är relevant, hänvisa till neopren-dräkter för att förklara skillnaden mellan materialen. Till att börja med kan det vara bra att förstå begreppet ”Trilaminat”. Om man delar upp ordet får man en grundläggande förståelse för hur materialet är uppbyggt. TRI anger att det består av tre lager och LAMINAT anger att dessa har laminerats/värmebehandlats för att hålla ihop. Oavsett vilket material som används på insidan och utsidan är det gemensamma att det finns ett vattentätt membran i mitten. Membranet är vanligtvis tillverkat av butylgummi, men kan i fall som BARE AquaTrek vara PU (plast). Den sistnämnda membrantypen används ofta i resedräkter och lätta torrdräkter eftersom PU-membranet väger cirka ⅓ av butylmembranets vikt.
Finns det andra typer av material? Ja, i paddeldräkter, specialdräkter och andra ytbehandlade dräkter som NRS Extreme, NRS Extreme SAR och motsvarande produkter används ofta bilaminat, som består av ett membran och ett ytterlager. I den här typen av dräkter är membranet exponerat på dräktens insida och ofta endast täckt med ett tunt ”mesh”-material som skydd. Det gör dräkten känslig för invändiga skador, till exempel från dragkedjor på underställ. Fördelen med denna konstruktion är att dräkten blir betydligt mer följsam och får en lägre vikt.
Nu när vi vet lite om hur trilaminat är uppbyggt och har en grundläggande förståelse för hur materialen hänger ihop kan vi börja titta på faktorer som skiljer dräkter åt vad gäller slitstyrka, kvalitet och pris.
Precis som med allt annat som köps in eller tillverkas kostar material som används i torrdräkter olika mycket beroende på typ och egenskaper. I avsnitten nedan ska vi titta närmare på de olika typer av material som huvudsakligen används i torrdräkternas ytterlager. På vissa modeller, som BARE HD2 Expedition, ser du en kombination av material i dräktens konstruktion för att öka slitstyrkan på utsatta områden. Slitstyrkan kan också ökas genom att montera utvändig förstärkning som Melcotape, kevlarförstärkningar eller gummiförstärkningar. Dräktens avsedda användningsområde avgör ofta vilken typ av förstärkningar som används.
YTTRE MATERIAL
Nylon
Nylon är ett samlingsnamn för en serie sammanvävda polyestermaterial och tjockleken anges vanligtvis i g/m2 (gram per kvadratmeter material) eller denier (mer om detta senare). Ju tjockare ytterlager man använder, desto bättre slitstyrka får man. Här måste tillverkarna balansera hårfina marginaler, eftersom ökad tjocklek innebär sämre rörlighet och en styvare dräkt. För designers och dräkttillverkare gäller det att hitta en gyllene medelväg där slitstyrkan är god samtidigt som plaggets rörlighet bevaras. En annan nackdel med tjock nylon är att det torkar mycket långsamt, och om dräkten inte hängs på tork i ett välventilerat område finns det risk för att den börjar lukta surt.
Skaldräkter med nylonytterlager finns vanligtvis i den lägre delen av prisspektrumet. Det betyder inte att det är en dålig dräkt, utan att den är konstruerad med fokus på ett attraktivt pris och ofta sporadisk användning under den förväntade livslängden. Den här typen av dräkter passar bra för sportdykning för dykare som gör upp till 60–70 dyk per år. Exempel på nylondräkter är Bare Trilam Pro och en av våra bästsäljare, BARE Trilam Tech.
Cordura
Cordura är ett nylonbaserat material som består av 16 underkategorier. I den här artikeln ska vi inte gå igenom alla 16, men det är bra att känna till att även om det står Cordura på två olika produkter är det inte nödvändigtvis samma material.
En av Corduras främsta egenskaper är att materialet har mycket hög slitstyrka och låg vikt (slitstyrka i förhållande till vikt). Det gör att tillverkaren kan uppnå en dräkt med god slitstyrka och förhållandevis låg vikt när materialet används i ytterlagret på en trilaminat-torrdräkt. Vid tillverkning av torrdräkter används Cordura-material på flera olika sätt, från ett komplett ytterskal i Cordura till dräkter med Cordura-förstärkningar. I fall som BARE HD2 Expedition används en variant av Cordura som kallas rip-stop Cordura på de områden där dräkten utsätts för mest slitage.
Vad betyder denier och varför är det viktigt? Denier är ett index som huvudsakligen används inom klädindustrin för att ange fibermassa/fibertjocklek hos de enskilda trådarna i ett material i förhållande till silke, enligt en något obskyr skala. Den tekniska definitionen av denier är 1 denier = 1 g/9000 m. Om du ser en produktbeskrivning med 650D Cordura innebär det att fiberbasen är 650 gånger tyngre än silke. Ju högre denierindex ett material har, desto högre är fibertätheten och slitstyrkan. Återigen är nackdelen att rörligheten minskar i motsvarande grad när tjockleken ökar. För att sätta detta i en någorlunda begriplig skala motsvarar ett genomsnittligt människohår 20 denier och en typisk tråd i en mikrofiberduk 0,8 denier.
Kevlar
Kevlar är ett flätat syntetiskt aramidmaterial som används i allt från dykutrustning till skottsäkra västar. Materialet kännetecknas ofta av extremt låg vikt och hög slitstyrka. Även om det finns ett fåtal torrdräkter med ytterskal i kevlar är det vanligare att materialet används som förstärkning utanpå exempelvis nylon eller Cordura. Typiska områden där man hittar kevlar på torrdräkter är knäskydd och axelskydd på yrkesdykardräkter.
Kevlarfibrerna är så tätt vävda att de nästan är omöjliga att separera, vilket gör materialet mycket lämpligt för förstärkningar i slitagezoner. I BARE-universumet hittar man kevlarförstärkningar, ofta under beteckningen K-Padz, på dräkterna D6, D8 och Trilam Commercial. Den här typen av förstärkning kan även beställas på valfri ny BARE-dräkt om du vill ha extra förstärkningar och kan acceptera ett något styvare material i de zoner där de monteras.
Rip-Stop
Rip-Stop är ett hybridmaterial som bland annat kan tillverkas av nylon eller Cordura. Under produktionen vävs starkare trådar in för att skapa ett rutnät i materialet som ska förhindra att det rivs upp. I princip ska en punkteringsskada begränsas till en ruta i nätet. BARE X-mission använder en materialtyp som kallas Micro-RS (Micro Rip-Stop). Detta material vävs tätare än vanlig rip-stop för att ge ökat friktionsmotstånd mot ojämna ytor som havstulpaner, rost och andra olämpliga föremål som en torrdräkt kan komma i kontakt med.
Melco-tejp och förstärkningar
Melco-tejp har många användningsområden och varianter inom tillverkning och reparation av torrdräkter. Den här typen av tejp används till allt från vattentätning av sömmar till utvändiga förstärkningar. Huvudserierna är Melco 2000, som används på skaldräkter, och Melco 5000, som används på neopren-dräkter. De flesta Melco-produkter är utrustade med värmeaktiverat lim och monteras med strykjärn. Exempel på utvändig förstärkning är Melco 2000 dotted och Melco 5500, som på dräkter från BARE är känt som M-padz. Dessa material är utrustade med keramiska nabbar och ger en tålig slitzon.
Melco-tejp fungerar även utmärkt som reparationsprodukt i fält, eftersom den kan monteras utan att man behöver vänta på att limmet ska härda. Du kan klippa till en lapp för invändig, utvändig eller dubbel montering och fästa den med hjälp av ett strykjärn eller annan värmekälla. Var uppmärksam på temperaturen om du använder den här typen av produkt, eftersom många sådana tejper kan smälta vid över 170° C.
Limmande förstärkningar kontra materialintegrerade förstärkningar
Om man ska ge ett kort svar på ovanstående måste det bli ”Ja tack, båda delarna”. En torrdräkt består av många tillskurna trilaminatpaneler. Under tillverkningen kan man integrera exempelvis Cordura i den panel som senare ska utgöra dräktens underarmar eller knäframsidor. Det är en kostnadsdrivande process, men resultatet blir en dräkt med en materialkombination som ger bästa möjliga rörlighet samtidigt som den är byggd för hård användning. När man kombinerar denna konstruktionsmetod med utvändiga förstärkningar, som M-Padz, blir resultatet dräkter byggda för expeditionsdykning och hård användning.